Kinesisk mattvävning tros ha utvecklats under många århundraden och hämtat influenser från både kinesisk dekorativ konst och vävtraditioner från angränsande regioner i Centralasien och Tibet. Vid Qingdynastin (1644–1912) hade mattvävning blivit ett väletablerat hantverk, med fint vävda mattor som producerades för kejserliga palats, buddhistiska tempel och hem för rika familjer. Många designer återspeglade traditionell kinesisk symbolik, med drakar, lotusblommor, pioner, fladdermöss och molnmotiv som representerade välstånd, livslängd, skydd och harmoni.
De viktigaste vävcentren låg i norra Kina, särskilt runt Peking, Tianjin och Ningxia, där tillgången till högkvalitativ ull möjliggjorde produktionen av tjocka, slitstarka mattor med mjuk textur. Varje region utvecklade sin egen distinkta stil, även om kinesiska mattor i allmänhet förblev igenkännliga för sina rymliga kompositioner, balanserade layouter och återhållsamma färgpaletter.
Under 1900-talet blev kinesiska mattor alltmer populära i Europa och Nordamerika, vilket ledde till ökad produktion för export samtidigt som många traditionella designelement behölls. De flesta vintage kinesiska mattor som finns tillgängliga idag vävdes mellan början av 1900-talet och 1980-talet. Sedan dess har produktionen av traditionella handknutna kinesiska mattor minskat avsevärt, vilket gör originalexemplar alltmer eftertraktade av samlare och husägare som uppskattar deras hantverk, kulturarv och tidlösa estetik.